Yrkessvenska i äldreomsorgen – recension

Jag undervisar blivande undersköterskor i vårdsvenska och testar just nu en lärobok som ska vara riktad till dem: Yrkessvenska i äldreomsorgen – Välkommen till Ljungbacken av Märta Johansson (Natur & kultur). Här följer nu en recesion av de delar av boken som jag hittils har använt på kursen.

Det här är en bok som gör mig kluven. Idén och upplägget är vettigt, men jag förstår inte hur man har tänkt när det gäller språket. Enligt baksidetexten riktar den sig till elever som avslutat “sin grundutbildning i Sfi” (Finns det något annat än grundutbildning på Sfi? Vad menas?) och som vill utveckla sina kunskaper i svenska och yrkessvenska. Det borde förtydligas att boken endast innehåller ordkunskap och ett par exempel på rapportskrivning, så någon helhetsutveckling i svenska får man inte med enbart den här boken.

Texterna (som är ganska långa) kretsar kring ett påhittat äldreboende som heter Ljungbacken där vi särskilt får följa nio av de boende och deras åkommor och problem. Någon är dement, någon har benskörhet, någon är diabetiker. Varje kapitel handlar om en av de boende och innehåller också en kortare medicinsk beskrivning av just den personens sjukdomsproblematik. Ett mycket vettigt upplägg, och det finns också bra specialområden för ordkunskapen, som till exempel hur en hörapparat ser ut, vad de olika delarna heter och vad man gör med apparaten. (Här skulle jag gärna ge er en faksimil men det är sjukt nog inte tillåtet i digital form.)

Det största problemet som jag ser med Yrkessvenska i äldreomsorgen är svårighetsgraden. Den är på tok för svår för den som endast gått Sfi! Språket i texterna, men också dispositionen, gör att det behövs väldigt mycket lärarstöd för att få ut något av boken. Finns det idag särskilt många utbildningar i yrkessvenska där läraren undervisar ur en bok? Är det inte (beklagligt nog) nästan alltid enbart självstudier?

Tillåt mig citera ur några av de ursvåra meningarna ur bokens första text, där man beskriver hur Ljungbackens äldreboende ser ut:

“En stor del av personalen är utbildade undersköterskor och de gamla vill alltid dricka kaffe. Den uppochnervända krukan på balkongen som man fimpar i är alltid överfull och områdeschefen måste göra besparingar så personalen får inte äta frukost på jobbet längre.”

Vad sägs om detta hoppande från det ena till det andra! Vad är kopplingen mellan personalens utbildning och kaffe? Vad har fimparna med frukosten att göra? Detta höjer svårighetsgraden för en andraspråkselev något enormt. Jag säger också lycka till till den elev som ensam ska räkna ut betydelsen av krukan på balkongen.

Vad sägs om det tveksamma språket! “…personalen är utbildade…” och “…balkongen som man fimpar i…” Detta är under all kritik, tycker jag. Uppgiften som följer på denna text är också oerhört svår. I texten beskrivs vilka avdelningar som finns och vilka som bör bo på respektive avdelning. Dementa här, fysiskt svaga där, etc. Tyvärr beskrivs avdelningarna enbart i löpande text och rätt så invecklat. Jag var tvungen att för mig själv rita upp hur huset ser ut för att förstå hur de menar, och mina elever fick självklart en kopia. I uppgiften till texten ska man nämligen räkna ut vilken avdelning de nio patienterna bor på, så det är väldigt viktigt att man har klart för sig vad som skiljer de olika avdelningarna åt. En av uppgifterna i kapitel 1, där man ska sätta ihop lösryckta meningar till en dialog är dessutom så svår att det tog mig en halvtimme, och då hade jag ändå inte alla rätt. “Tur” att det finns facit längst bak i boken. Jag tror att det är risk för att många elever “råkar” titta där när de ska svara på uppgifterna.

En annan sak som jag har svårt att förstå är hur man tänkte när man bestämde vilka ord man ville förklara i den tillhörande ordlistan. Man väljer i den första texten att förklara orden stärkelsefabrik och verkstad, men inte vårdtagare, senildement, avdelning, gruppbostad, klar i huvudet, etc. Det blir lite bättre i senare kapitel men man undrar ju om det verkligen är en andraspråkslärare som gjort urvalet här. Jag har inte lyckats luska ut särskilt mycket om Märta Johansson (för vanligt namn) men hon har i alla fall varit med och författat Natur & kulturs nya lärobok Framåt.

Sammanfattningsvis märker ni att jag är mycket kritisk till stora delar av den här läroboken, men jag har ändå valt att arbeta med den på en kurs i vårdsvenska. Jag tror att det är A och O att man ger ett stort lärarstöd när man arbetar med Yrkessvenska i äldreomsorgen, med egna tillägg, övningsuppgifter och dylikt. Detta plus att man inte går för fort fram, om man inte har oerhört klipska elever på nivå B2 eller högre. Men för den svajiga A2-nivå som de flesta ligger på efter Sfi är denna bok mycket svår att arbeta med på egen hand.

Här kan man läsa ett smakprov på Natur & kulturs hemsida.

/Emil

Uppdatering 2017: Sedan jag skrev detta inlägg har jag själv författat två läroböcker i yrkessvenska. Läs gärna dem och ge mig en recension!