De 10 bästa sätten att öka motivationen hos andraspråkselever
När jag berättar för folk (som inte är lärare) att jag undervisar akademiker i svenska är den vanligaste reaktionen något i stil med “Vad bra, för de måste vara väldigt motiverade!”, som om icke-akademiker på något sätt skulle ha lägre motivation för att lära sig svenska. Konstigt det där. Nåväl, motivation är en viktig faktor för språkbehärskning och ett eget forskningsfält inom andraspråksforskningen, men det är inte helt klarlagt om det enbart är så att motivation ökar inlärningsförmågan eller om det är den ökade språkbehärskningen som ökar motivationen. Det kanske inte heller spelar någon roll, men här vill jag i alla fall presentera 10 sätt som enligt empiriska undersökningar ökar dina elevers motivation – VI HAR HELA LISTAN!
Nedanstående kommer från forskningsartikeln The Effects of Teachers’ Motivational Strategies on Learners’ Motivation: A Controlled Investigation of Second Language Acquisition (puh, lite för lång titel och jobbig att skriva med engelskans alla versaler), skriven 2013 av Moskovsky, Alrabai, Paolini och Ratcheva, en grupp engelsk-saudiska forskare.
De lät 119 engelsklärare i Saudiarabien testa 53 olika motivationsstrategier på sina elever. Lärarna fick sedan ranka de 10 som de tyckte var viktigast, så här presenterar jag nu, i rangordning:
De 10 bästa sätten att öka dina språkelevers motivation
- Bryt rutinen i klassrummet genom att variera inlärningsuppgifterna och presentationsformatet.
- Visa eleverna att du bryr dig om deras lärandeprocess.
- Visa eleverna att du accepterar dem och bryr dig om dem.
- Bekräfta elevernas insatser och vad de åstadkommer.
- Var mentalt och fysiskt tillgänglig för att möta dina elevers akademiska behov i klassrummet.
- Öka målspråksmängden, alltså hur ofta du talar på målspråket med eleverna.
- Gör studieuppgifterna mer attraktiva genom att lägga till nya och lustiga element.
- Påminn eleverna om vikten av att kunna språket och hur användbart det är att kunna just detta språk.
- Relatera ämnesinnehållet och uppgifterna till vardagsupplevelser och elevernas egen bakgrund.
- Uppmuntra eleverna konstant genom att påminna dem om att du tror på deras insatser och på deras förmåga att lyckas.
BONUS! Under punkt 3 anges de fyra bästa sätten att visa eleverna att du bryr dig:
- Var respektfull i hur du tilltalar eleverna eller kommenterar deras arbete eller beteende.
- Hjälp dina elever att lära känna och uppskatta dig genom att dela med dig av din bakgrund, din livserfarenhet, dina intressen och åsiker.
- Lär känna dina elever: lär dig deras namn snabbt och använd namnen ofta när du interagerar med dem.
- Visa dina elever värme, till exempel genom att hälsa på dem med ett leende när du kommer in i klassrummet eller möter dem någonstans.
Vad sägs om detta? Inget nytt och revolutionerande kanske, men visst kan man förstå att dessa saker fungerar? Min favoritpunkt är trean, med de fyra tilläggen. Det här tror jag är oerhört viktigt särskilt när det gäller språkstudier, eftersom det krävs att eleverna vågar investera en del av sig själva och sin identitet när de ska lära sig ett språk. Då måste läraren vara en person som man kan lita på.
Undersökningen har lyckats bevisa att om läraren använder dessa motivationsstrategier så ökar elevernas motivation. Om det i sin tur leder till att de lär sig språket bättre har inte undersökts, men det låter ju inte helt orimligt att den som blir undervisad av en lärare som gör allt detta lyckas bättre än den stackare som drabbas av en lärare som inte gör något på listan.
En liten brasklapp är att man enbart studerat manliga lärare och elever, men det beror på att studien är gjort i Saudiarabien som fortfarande kommer undan med sin könsapartheid.
Du hittar studien i sin helhet här.
Har du någon favorit i listan?
/Emil
Ps. Vi ses väl på Symposium 2015 på torsdag?
Tagg:akademiker, didaktik, elever, lärare, motivation
2 kommentarer
Intressant inlägg! Jag tycker det mesta låter bra och rimligt, men något som jag ofta möter i min undervisning är elever som inte är “redo” eller särskilt intresserade av ett mer förnyat sätt att undervisa. Många är vana vid att lära sig av en diktatorisk lärare som står vid tavlan och håller föreläsningar, och fattar inte alls poängen med alla grupparbeten eller diskussioner. De vill prata med en lärare och ingen annan! Hur tänker du om den biten? Det gäller förstås inte alla, men jag har stött på det så pass ofta (och dessutom skrivit en uppsats om elevidentiteter) att det är värt att fundera och resonera kring.
Ja, det händer förstås. Jag tror att det är bra att förklara nyttan med att diskutera med sina kurskamrater, inte minst det att läraren inte räcker till för att prata enskilt med alla hela tiden. Jag gillar också det “diktatoriska” sättet att undervisa! 🙂 Både som lärare och elev, mest pga mindre snack om allt möjligt ovidkommande. Jag tror dock att hemligheten ligger i punkt 1 på listan ovan, alltså att variera undervisningssättet. Alltså ibland diktator, ibland premiärminister och ibland öhh… slav?